sleepingrabbits

Långt inåt landet svalkas ett ekande

på slag från det yttre

blek som skenet

över ditt huvud jag lät dig

fortfarande sova tyst , stilla.

Vaksamheten är sånn här ,fridfull

i ögonblick tills den förlorade är borta

vi trär tankar ut i den, omedvetet,

bara en händelse räcker

och den sista handen blir aldrig den rätta

Jag ljög när du såg

och förbluffas än att du lät mig

Jag gav upp när jag var som starkast

och jag är besviken att du lät mig gå

Ibland passar inte alltid

det vi önskade oss

in i rätt tid ,

ibland lever vi utan den

ibland med den

ibland i oss, någonstans

omedvetande.

/ D  “det vackraste är aldrig det närmaste”