Brytande.Tystnad.
Långt inåt landet svalkas ett ekande
på slag från det yttre
blek som skenet
över ditt huvud jag lät dig
fortfarande sova tyst , stilla.
Vaksamheten är sånn här ,fridfull
i ögonblick tills den förlorade är borta
vi trär tankar ut i den, omedvetet,
bara en händelse räcker
och den sista handen blir aldrig den rätta
Jag ljög när du såg
och förbluffas än att du lät mig
Jag gav upp när jag var som starkast
och jag är besviken att du lät mig gå
Ibland passar inte alltid
det vi önskade oss
in i rätt tid ,
ibland lever vi utan den
ibland med den
ibland i oss, någonstans
omedvetande.
/ D “det vackraste är aldrig det närmaste”
Kommentarer
Trackback